Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Dagens unga…

Allt oftare ser jag pedagoger dela artiklar om hur dåliga dagens barn är. Eller deras vårdnadshavare. Som alla generationer före oss påstår artiklarna att dagens unga är lata och självcentrerade.
Dagens vuxengeneration har till och med fått ett hånfullt verb för dagens fostran, som flitigt används -”curla”. Det heter att dagens barn är så pass överbeskyddade att det skulle vara skadligt för deras utveckling.
Detta finns det förstås inga belägg för, utan precis som tidigare generationers fördömande av unga bygger det på moralism och känsloutspel. Det lilla som finns forskat om ”curlande” föräldrar visar snarare att deras barn klarar sig bättre högre upp i utbildningssystemet.
Således borde ”curling” snarare uppmuntras än fördömas. Men det är hör liksom till vuxnas dömande av barn att avfärda de rationella argumenten.
Precis som med myten om att stillasittande skulle ha negativ effekt på ungas hälsa. Det finns inget vetenskapligt stöd för, och är således inget att hänga upp sig på. Men även där vill vi gärna bevara vår känsla före saklig fakta.

Det finns heller inga belägg för att dagens barn är självcentrerade, snarare hör det till ungdomsåren att centrera just kring sig själv. Hjärnan är helt enkelt inte fullt utvecklad innan 20-årsåldern.
Och uppenbarligen förstår vi inte detta förrän vi själva vuxit upp, och är då övertygade om att den yngre generationen minsann är än värre. (Frågan är ju då vem som egentligen är självupptagen?)

Men dagens barn kan ju inte ha tråkigt. Det är nyttigt för barn att ha tråkigt!
Nej, det finns förstås inga belägg för detta heller. Tvärt om visar forskning att tristess kan orsaka självskadebeteenden hos majoriteten.
(Lustig är att vuxna som å ena sidan hyllar att ha tråkigt, själva tillrättavisar barn med ”ha inte så tråkig inställning!”)

Och precis som böcker och Beatles var skadligt för unga då, är mobiler och TV-spel skadliga idag.

Som fritidspedagog måste jag kunna vara nyfiken på och förstå ung kultur. Det hör till mitt uppdrag att vara lyhörd och inte moralisera kring barns levnadsvillkor och estetiska intressen.

Jag måste kunna förhålla mig till hur det är att vara ung idag för att kunna skapa en miljö för unga kulturskapare att utvecklas i.

Den förståelsen kommer inte av att jag delar fördömande artiklar på nätet.

Andreas Nyberg / 19 maj, 2016 / Okategoriserade