Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Att bota symtom är inte att kvalitetssäkra

Kvalitet i fritidshem. Många pedagoger funderar på hur deras verksamhet ska kunna kvalitetsäkras. Hur fritidshemmets mål ska kunna uppnås genom uppföljning och utvärdering.
Allt som oftast har kvalitetssäkringen kommit att kopplas till fritidshemmets innehåll i form av vilka aktiviteter vi har, och hur dessa kan förankras i de nationella målen. Och många gånger försöker vi hitta mål som motiverar syftet med just denna aktivitet (ad hoc).

Utifrån styrdokumenten är detta en bakvänd ordning, och blir i praktiken snarare att fokusera på kvantitet istället för kvalitet. Aktiviteterna är lätta att mäta och tydliga att utvärdera, men frågan är huruvida dessa utvärderingar säkerställer att vi verkligen närmat oss målen (i många fall skulle detta sätt att arbeta oss längre från måluppfyllelsen).

Denna bakvända syn på systematiskt kvalitetsarbete ligger nära den pedagogiska yrkeskulturens ovana att helst fokusera på symtom snarare än orsak.
Min erfarenhet säger att vi har en tradition i den pedagogiska praktiken där vi lägger stor vikt vid symbolhandlingar som i längden inte har någon större inverkan på barns utveckling mot de mål vi har för verksamheten.
Exemplen på symbolhandlingar är ofta löst kopplade till värdegrundsarbete, och kan vara att i verksamheten förbjuda andra modersmål än svenska för att hindra uteslutande eller kränkningar. Något som inte bara går stick i stäv med modern forskning på språkutveckling, det missar dessutom det egentliga bekymret -att aktivt arbeta med klimatet i barngruppen. Det blir dessutom en paradoxal lösning att utesluta vissa barns språk i rädsla för uteslutning. Och riskerar att i förlängningen snarare bidra till värdegrundsproblematik.
Även vad det gäller kränkande språkbruk på svenska har vi denna ytliga inställning där vi oftare har nolltolerans mot vissa ord än att arbeta med den kultur som orden är sprunga ur.
Vanligt är att vi stannar vid att ”ni får inte säga ‘bög’!” och inte ser att användandet av sexuell läggning som skällsord endast kan ha sin grund i en hetetonormativ kontext.
Därför bör varje ”-Bög!” förstås som en indikation på ett normkritiskt arbete som inte sanktionerats bland personalen, och än mindre i verksamheten. Även om vi förstås måste samtala med barnen om ordens kränkande laddning måste vi efter samtalet påbörja ett arbete med den egna verksamheten.

Det är också värt att ha i åtanke att barns vardagsspråk kvalitativt blivit mindre kränkande då en hel del vardagsbegrepp inte längre används (tex ”tjejkast” eller ”n-boll”).
Detta trots vår vuxna upplevelse av ett ökat kränkande språkbruk, vilket kan -om det finns belägg för påståendet- förstås som en kvantitativ ökning.

Andra mer övertydliga exempel på symbolhandlingar är keps- och mössförbud. Eller att vi gärna begränsar intaget av sötsaker, vilket blir ett slag i luften när vi fortsätter servera det dolda vardagssockret.
Eller att vi lägger stor vikt vid att barn ska säga ”förlåt”, innan de kommit till empatisk insikt varför någon blivit sårad.

Om vi granskar oss själva kommer vi kunna göra en lång lista där vi stannar vid kvantitativa insatser som regler eller tillsägelser och lämnar det kvalitativa arbetet dit hän.
Även vad det gäller problemskapande beteende fastnar vi gärna i att bota symtom istället för att försöka förstå varför barnet upplevde att hen gjorde vad som var mest rätt i situationen.

Det är alltså ett, i praktiken, djupt förankrat sätt att rikta sina pedagogiska insatser på isbergets topp. Oavsett om det gäller innehåll, värdegrund eller socialiseringsprocesser.

(Kulturen äter strategier till frukost.)

Även om våra aktiviteter, regler och principer må vara pedagogiskt motiverade måste vi också det fortsatta pedagogiska arbetet ligga på ett djupare plan för att kunna nå den kvalitet vi vill ha i fritidshemmets verksamhet.

För att sluta bota symtom och sluta med symbolhandlingar, och hellre lägga tonvikt vid det kvalitativa fritidshemmet måste vi utvärdera och utveckla de sociala lärmiljöer vi ansvarar för, hellre än vad vi fyller dem med.
Fritidshemmets kvalitet måste vara något mer än en fasad prydd med regler och aktivitetsplaner.
Det spelar ingen roll hur gott vinet smakar om fatet inte håller tätt.

Andreas Nyberg / 14 september, 2015 / Okategoriserade

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *