Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Sju gånger ansvar

Vid släktträffen började diskussionen om hur en bör köra i rondeller, alla hade sina synpunkter och oftast var det förstås de andra trafikanterna som gjorde fel. Få kunde erinra sig om att själva ha kört fel.
Vad alla missade är att det förmodligen sitter fler släkter och diskuterar samma sak på samma sätt -och ingen av dem kör heller fel i rondellen.
Och i slutändan är det ingen som kör fel, alla anser sig ju köra rätt -och således borde samtalsämnet falla. Antingen på grund av sin egen orimlighet -eller på att det inte finns någon att störa sig på (alla kör ju rätt).

Det är ungefär exakt så diskussionerna kring hemmet kontra den pedagogiska institutionen börjat se ut.
Många pedagoger har börjat problematisera hemmet, och beskylla föräldrar och vårdnadshavare för att skicka ”ouppfostrade ungar” till pedagogerna som i sin tur står handlingsförlamade inför en oregerlig barngrupp.
Sällan tänker pedagogerna att det är deras privata föräldraskap (eller deras förmåga att fostra inom yrkets ramar) som ifrågasätts i dessa debatter -nä, precis som i rondellen är det alltid någon annan som gör fel. Och runt runt snurrar vi i cirkelresonemang där ansvaret alltid anses vara någon annans. Antingen hemmets, eller barnets personliga ansvar.

Att rubba denna cirkel är dock inte så svårt, det är bara för pedagogen att se vilket ansvar styrdokumenten ålägger dem och jobba utifrån detta, och lämna spekulationer kring bristande föräldraansvar dithän.
Vi är ålagda ”att samarbeta med hemmen i elevernas fostran” (Lgr11) och det är knappast gynnsamt för det samarbetet att skjuta skuld på hemmet.

Få av oss anklagar hemmet (eller barnet) för bristande kunskaper i NO eller Samhällskunskap, eller hur finmotoriken är utvecklad -men när det gäller det sociala uppdraget är vi snabbare på att ducka.
Något som blir än märkligare i fritidspedagogens yrkesutövande, då vi gärna ser oss som expert på social utveckling och grupprocesser.

Låt oss ta ansvar för vår expertis och låt vårt uppdrag leda oss framåt.
Vi måste se vår roll i rondellen, för så länge vi undviker vårt pedagogiska ansvar kommer cirkeln fortsätta vara ond.

För om ansvaret vore någon annans -vad är då syftet med vårt yrke?
Och om ansvaret vore någon annans -varför då bekymra oss över det?

Andreas Nyberg / 17 mars, 2015 / Okategoriserade

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *