Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Det störda ätandet

”Låt maten tysta mun!”, så sa herrefolket förr till sina tjänare och menade att de inte skulle ifrågasätta sin orättvisa tillvaro.
Idag lever uttrycket kvar som en uppmaning att få ”matro” vid de svenska pedagogiska måltiderna.
Frågan är dock hur pedagogiskt det är att be barn vara tysta i en så självklart socialiserande miljö som vid maten.

Trots måltiden som människans mest naturliga arena för möten och samtal finns det knappast en så detaljreglerad miljö som svenska matsalar.

Listan på krav är lång

-sschh

-stå i kö

-tvätta händer

-sitt på din plats

-sschh

-ät inte med händerna

-ät inte för lite

-ät inte för mycket

-drick till maten

-ät grönsaker

-ät upp allt

-prata inte

-sscchh

-du måste fråga innan du får gå

-tjata inte

-tacka för maten

Och så vidare.

Knappast en trivsam och öppen miljö för socialt samspel människor emellan. Och knappt andrum för barn att hinna interagera med varandra. Med denna mängd av yttre styrning är det inte konstigt att barns inre kompass börjar snurra åt alla möjliga håll.

Betänk samma scenario i personalrummet. Med en rektor som styr vad ni ska äta, hur det ska ätas och vem ni får prata med och inte. Fackförbunden skulle få spader, men barn har ju tyvärr inga representanter annat än pedagogerna (som skapat dessa system) eller föräldrar (vars intresse för pedagogiska frågor har börjat ifrågasättas av pedagogerna själva).

En stor bov i dramet är pedagogers syn på måltidernas funktion. Ser vi måltiden främst som ett tillfälle att få i sig mat för att ha energi nog till det ”riktiga” lärandet kommer vi behandla matsituationerna därefter. 

Ser vi istället måltiden som ett lärande i sig, ett tillfälle för socialisering, samtal och att skapa relation även till mat och smak kommer vi har större ambitioner än att hyssja och be om fem tysta minuter. 

Jag tror det är dags att släppa på en hel del av den moralism och funktionalism som ännu präglar de pedagogiska måltiderna, och ge större utrymme för barn att (precis som vuxna i övriga samhället) få använda maten som en given arena för skapandet av mellanmänskliga relationer.

I en tid där många unga drabbas av ätstörningar kanske vi borde vara försiktigare med att störa dem när de äter.

/Andréas

 

 

Läs mer:
http://www.svt.se/nyheter/sverige/forskare-sa-far-du-barnen-att-ata-gront
https://frokenasa.wordpress.com/2015/03/11/tystnad-schhhhh/

 

Andreas Nyberg / 11 mars, 2015 / Okategoriserade

Comments

  1. Helena - 16 mars, 2015 @ 13:18

    ”Med denna mängd av yttre styrning är det inte konstigt att barns inre kompass börjar snurra åt alla möjliga håll.”

    Där sätter du fingret på mycket som e galet i världen idag Andy, eftersom även vuxna har en inre kompass som tappat sin naturliga koppling till magnetiska nordpolen…

    När vi söker lösningen på allt utanför oss själva lär vi oss aldrig att hantera den inre kompassen, den blir snarast något att försöka stänga av (med mat, alkohol, sömnmedel, antidepressiva medel osv) eftersom vi tappat förmågan att förstå vad den försöker säga till oss!

    Reply
  2. Den inre kompassen | HERO – the coach
  3. Anna - 30 augusti, 2015 @ 20:06

    Det är ganska många saker som står här som borde vara en självklarhet och det borde barnen ha med sig hemifrån.
    Jag själv som vuxen tvättar händer innan maten, sitter på en stol,äter med bestick,pratar med de som sitter vid samma bord som jag själv och inte försöker få kontakt med ngn som sitter vid andra bord.

    Reply
    • Andreas Nyberg - 31 augusti, 2015 @ 07:31

      Ja, jag tror att vi dels måste sätta oss djupare in i vilken matkultur barnens själva har med sig, och ha ökad respekt för den. Vanligaste sättet att äta i världen är med händerna.

      Reply

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *