Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Är du lekskicklig, lilla vän?

Tidigare skrev jag en text på fritidspedagogik.se om behovet av ett yrkesspråk för fritidspedagoger. Alltför ofta gör vi godtyckliga bedömningar av barn, helt utan satta kriterier eller överenskomna mål. Detta trots fritidspedagogers stolthet i att hellre bedöma verksamhet än barn.

I texten berörde jag ord som ”ledare”, ”kaxig” mm. Men nu har ett nytt begrepp dykt upp i den fritidspedagogiska vokabulären; ”lekskicklig”.

Barn har alltid ägt leken. Lek är den mest självklara delen i barndomen. Många vuxna har försökt definiera lek, med olika utgångslägen.

Och nu kommer alltså ytterligare ett bedömningskriterium för barn på fritidshemmet -”lekskicklighet”.

Att vara ”lekskicklig” är en ny norm för barn att leva upp till, satt av vuxna som gärna vill in och värdera och styra leken. Lek som är en av de enda arenor barnet äger.

Att vara ”lekskicklig” är alltså att leva upp till vuxnas krav på vad lek bör vara, och vips har vi berövat barn tolkningsföreträdet i deras egen värld. Och skapat ytterligare ett kunskapskrav på barnet.

Jag tror snarare vi bör prata om pedagogens skicklighet att förstå och läsa av leken, den ”lekskickligheten” bör vara ett mål för verksamheten.

Andreas Nyberg / 10 mars, 2015 / Okategoriserade

Kommentera

Your email address will not be published / Required fields are marked *