Reflektioner kring den pedagogiska praktiken.

Att välja sida

Om vi måste välja sida ska vi alltid välja barnets” som en kollega så fint uttryckte det.

Allt sedan jag började plugga till fritidspedagog har jag alltid förvånats över kulturen som råder i pedagogisk praktik. Där det uppfattas som provocerande att förstå barn eller att ens försöka förstå. Att det är mer legitimt att ha en kritisk inställning till barn och deras utveckling.

Länge tänkte jag att det kanske bara var jag, att det var mitt sätt att agera som uppfattades knivigt av kollegiet. Sedan förstod jag att denna kultur är större än bara min egna arbetsplats. Det blev mer och mer tydligt att denna struktur präglar pedagogisk praktik ganska generellt, genom diskussioner och samtal med folk runt om i landet blev bilden ganska klar.

När jag sedan kom i kontakt med Gunilla Colneruds begrepp “den kollegiala paradoxen” var det uppenbart att det inte var en upplevd struktur, utan den var också granskad och analyserad.

Kortfattat handlar den kollegiala paradoxen just om att pedagoger hellre kritiserar en kollega som är tillmötesgående mot barn än att kritisera en kollega som på något vis kränker eller är nedlåtande mot barn.

Det vill säga kårandan gentemot folk med pedagogisk titel går före den pedagogiska kunskapen i sig.


Det är onekligen problematiskt med en yrkesgrupp som sätter kåranda före barnets bästa, i synnerhet när vi arbetar med barn som inte har strängt begränsade möjligheter att föra sin talan. Att en framåtsyftande och positiv syn på barn provocerar i samhället generellt må vara en sak, men när pedagoger triggas av en positiv (eller till och med neutral) syn på barn måste vi komma till kärnan med problemet för att kunna arbeta med uppdragets mål och riktlinjer. Men det är inte lätt. Motståndet finns. Du som person måste ta smällarna och resonemangen, vilket är en tuff uppförsbacke. Folk har en tendens att ge sig på person när det själva agerat för personlig i sitt yrke. Men vad vore vår utbildning och vår lön värd om vi hellre faller tillbaka på kåranda än på profession?


Om vi måste välja sida ska vi alltid välja barnets” som en fin kollega uttryckte det.

Andreas Nyberg / 26 maj, 2017 / Okategoriserade